... kan inte alltid förklaras. När ord som sorg och förtvivlan är det tjugofyratimmarstillstånd som man befinner sig i, så är det inte alltid så lätt att hitta andra ord att beskriva, och tala om vad som händer i detta sinnesttillstånd!
Kanske skulle jag göra så? Bara skriva inlägg efter inlägg med bara två ord: Sorg och förtvivlan!
Ett annat ord som smugit sig in allt mer... besvikelse. Vart har det skyddsnät, som man trodde skulle finnas där om man ramlade, tagit vägen?
Nu skriver jag: fånga dagen! För det måste jag göra, oavsett vad den innehåller. Bra ord som ska peppa... men två ord är inte mycket till tröst i dagsläget, ska jag säga!
14 kommentarer:
Här kommer en hel kasse med tröst. Ta allt på en gång eller lite i taget. Det bästa med påsen är att den aldrig tar slut.
De allra största omtankeskramar till dig Elisabeth.
Tänker på dig varje dag! Många kramar till dig och Carolina från Tussegumman
Jag förstår inte hur man bara kan lämna människor i sticket... när de som mest behöver tröst och stöd. Blir så ledsen för er skull... Önskar så att jag funnits i din närhet.... Skulle nog aldrig kunna bara stå och se på. Kramar om dig även om det inte hjälper dig så mycket......
Åter igen hemma och jag läser tillbaka vad du skrivit under min bortavaro. Lilla vännen min, du är så duktig och vet ju innerst inne hur du ska möta din tillvaro. Att man "ballar ut" är inte konstigt (men håll i dig så det INTE blir Carolina)- utan helt förståeligt. Du har ett hårt tryck på dig just nu, men jag tror du reder upp det. Livet kan vara hårt ibland och jag tror nog att nästan alla människor får gå igenom en avgörande kris någon gång i sitt liv. Det är det som är livet! På gott och ont.
Det tar tid att bli fri och frisk! Men det går - tro mig.
Kramar om och hoppas det går bra idag med nästa resonemang. Kramar
Så mörk blir aldrig natten, att ljuset helt dör bort
Eller tårarna och skratten som finns hos dig förgott
En stråle ljus kan tina upp en frusen själ
Därför ger jag dig en av mina och önskar dig allt väl
Har varit här förut och jag blir alltid lite ledsen när jag läser dina ord. Vad kan man säga annat än att livet är så orättvist...
Ängeln
http://www.andar.blogg.se
Elisabeth, min allra goaste vän, du finns alltid i mina tankar....
Skickar en styrkekram till dig..
Kram, du allra goaste..
Kära Elisabeth. Tror kanske det inte finns några ord som kan förklara dina känslor just nu - egentligen.
Visst lever du i en besvikelse.En stor sorg. En sorg som hela tiden ändrar karaktär. Det är inte en definitiv sorg, såsom när en älskad människa dör, din man lever - fast i en annan slags värld.En värld dit du inte når.
Det måste vara tungt, svårt och nästintill outhärdligt. Så förfärligt ont.
Att din man blev sjuk har ju satt hela din och familjens framtida liv i ett annat "spelrum". Tror det känns som att "spela i en annan division" än förr. Lite enkelt sagt.
Känns trist att läsa att du saknar stöd från personer i din omgivning som borde vara där nu.
Men människor är rädda. Både för vad de skall säga, hur de skall vara osv.
De är svaga, men du är stark.Jo, innerst inne har du fått en ny styrka. Kan vara svårt att se den hos dig själv, men så är det. När något svårt händer, så får man en inre styrka.
Så du kommer klara det här Elisabeth.Och det vet jag att du vet redan.
Men sorgen och besvikelsen att det blev såhär med SE, med livet, den kommer att finnas kvar - länge, länge.
Nu säger jag bara Lycka till med dagen idag på geriatriken. Många kramar , jag är med dig i tanken. Nalle
*kramar om*
En gång i en svår tid gjorde jag samma upptäckt...först var där så många som brydde sej, medan allting ännu var mycket svårt, och när sorgen kom...sen upplöstes skaran i fjärran...
Kanske upplöste jag mej själv också...för nästa gång klev jag in i en limosine och lät mej skjutsas bort från kyrkbacken och dom jag upplevde som...att dom inte höll måttet...längre...i den värld av ärlig uppriktighet som jag vill ha...
Medvandrande kram av en slags förståelse, från Eva
Du finns i mina tankar varje dag!!
*Kramar om*
Det känns om du har blivit sviken, eller inte fått det stöd du behöver?
Stackars Elisabeth, just nu när du verkligen behöver allt stöd du kan få...
Tänk inte för långt framåt, ta ett steg i taget, fånga dagen precis som du säger.
Man orkar inte hur mycket som helst, kan inte bära för tunga bördor.
Jag har varit i liknande situation, jag vet att det kan kännas helt hopplöst och förtvivlat.
I sin sorg är man ensam, det är bara så. Ord räcker inte.
Kram
Ibland hittar man inga ord för att beskriva hur det känns. Ibland finns inte ens ord till att beskriva.
Jag tänker på dig! Kram
Det måste finnas ett skyddsnät för anhöriga! Så hemskt att bli lämnad av sin älskade på ett sånt sätt. Han finns ju kvar och ändå inte! Det är inte lätt att fånga dagen när man inte vet hur man skall fånga den!/Stor kram
Åh, käraste du!
Tänk om jag kunde göra något mer än att finnas här!
Jag kan inte säga att jag förstår, för det gör jag inte. Har aldrig befunnit mig i din situation. Jag kan bara TÄNKA MIG hur det är.
En varm styrkekram från mig till dig!
//Lallis
Skicka en kommentar