... och jag känner bara tomhet och kaos. Fungerar man? Ja, hur då?
Hitta något att göra hela hela tiden... inte tänka... det som gör ont. Allt kaos kan jag uthärda... men det onda härinne... nej, där stänger jag av nu. Imorse hann jag inte stänga av - hans älskade nyckelknippa på bänken i hallen.... det blev bara.... ja, tårarna bara kom. Bara att tänka på dom nu.... nej, det blir inge mer skriv känner jag.
Bara en dikt från någon... någon som lyssnar med sitt hjärta.... någon som betyder mycket nu....
JAG SÅG DU FÖRSTOD
Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.
Jag ringde på geriatriken ikväll för att prata med SE.... men det var upptaget precis hela kvällen! Kanske hade de lagt av luren... jag får ringa imorgon istället. På måndag blir det vårdplanering tillsammans med geriatriken och kommunen... känns tungt.
14 kommentarer:
Många kramar till dig och Carolina det finns inte en dag som jag inte tänker på Er. Jag finns här för er om ni behöver mig! Många kramar Tussegumman
Så mycket möten och så mycket praktiskt. När du så behöver få ta igen dig. Landa i det oerhörda, sorgliga som sker. Att behöva ta avsked och på detta grymma sätt. Jag finner inte ord. Mina tankar går till dig idag som alla andra dagar Elisabeth. Styrkekramar...
Vännnen!
Har du någon som du kan gråta och prata med? Någon som lyssnar och håller om? Någon som lagar mat så att ni får något i er, jag förstår att du gör det....men någon som fixar allt det praktiska nu när allt är som ett öppet sår.
När allt det praktiska är ordnat så skulle du och C behöva åka iväg ett tag för att bara vara...jag vet ett ställe här nere där ni bara kan vara..hör av dig om du vill och orkar...
Här kommer en vacker dikt till dig och många varma kramar!
Mycket kan bli sagt fast
tystnad rå,
när livslång dag har svetsat
människor samman
och när hjärtat lärt sig lyssna
och förstå,
att hjälpsam hand som räcks
och blick med ömsint ljus, kan
vara tolk för det,
som är för stort att givas namn
och ord
Kramar Om!
Hittar inget annat att göra nu min vän.
Kramar Om. Lääänge.
Och så tänker jag på dig. Jätte-jätte-jätte-mycket.
Kära Elisabeth. Din tillvaro har ju vänts precis upp och ned. Du hade hoppats på att SE skulle kunna komma hem på växelvis boende. Nu går inte det.
Du kämpar på för att förstå, och just nu vet du inte alls hur du skall få ihop spillrorna av vad som en gång var ert liv.
Det är tufft och hårt, och jag tror aldrig riktigt att man kommer att kunna förstå hur livet kan vända så och vara så grymt mot vissa av oss.
Vad jag kan utläsa iaf av det du skriver till oss, så har ni levt ett lyckligt liv.
Det är sånt som du får försöka att sätta fokus på nu. Det är svårt, för det är ju just det som du vill ha tillbaka. Ert liv. Din SE. Det kommer ta lång tid innan du kan acceptera att det inte går.
Det är lätt för oss att säga härutanför att ditt liv kommer gå vidare, att du kommer uppleva lycka igen. För just nu vill du bara ha det som en gång var. Men det går ju inte.
Men ert lyckliga liv tillsammans kan ingen ta ifrån er - någonsin..
Du gör allt du kan för att SE skall ha det bra. Du visar en enorm styrka. Andra kanske redan i inledningsskedet av sjukdomen hade vänt sin partner ryggen. Det finns sådana människor, men du Elisabeth du kämpar och visar din kärlek till SE. Så fint. Men även änglar måste få vila ibland. Vila i dina tårar, de lindrar och stärker dig. Även om tårarna just när de kommer känns som om hela du skall gå sönder. Tänker på dig alltid. Kramar Nalle
Har hamnat här av en slump. Läst igenom lite olika inlägg på din blogg.
Orden tar andan ur mig. Önskar dig största möjliga styrka.
Kram
Elisabeth vill bara titta in och säga att du inte är ensam! Många kramar Tussegumman
Det är så starkt och rörande, det du berättar om. Du får gå igenom så mycket nu. Tänker på dig.
Styrkekramar från anonym läsare
Kramar om och önskar att du får all kraft du behöver för att ta dig igenom det här min vän! Många kramar från Tussegumman
Kära Elisabeth... Jag tänker så ofta på er, och det är så mycket jag vill säga, och jag är så... frustrerad och ledsen för er skull. För varje inlägg jag läser skulle jag kunna skriva kommentarer, för du berör mig djupt med din sorg och din person... Men du vet säkert, hur man ibland inte har någon energi. Därför får det bara bli en sånhär kommentar. Men jag läser allt, och jag tänekr på er, även om jag inte kommenterar så flitigt. Ibland är man bara... trött.
Ta hand om er!
Förstår att känslan av att bara famla runt är stor...
Kramen om från Eva
ja så kom dom tårarna både dina och hennes..jag vet att det brukar kännas skönt efter, och vad fint med ringen , det var väl bra.
Och som vi prata om igår.Ni sviker inte tänk Aldrig det..Det kommer att bli bra för honom
b
Skicka en kommentar