... en handbok för anhöriga som gått vilse! För sådana som liksom måste leta sig tillbaka till livet... sådana som har tappat sin halva... sin trygghet... hela sin värld!
Jag skriver inte mer idag... jag orkar inte.
Vi tar en dag i taget... jag och Carolina.
Har pratat med SE idag... jag vet inte om han visste att det var mig han pratade med!
Sov så gott... alla vackra människor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Man tappar fotfästet ett tag, man irrar runt, famlar sig fram...
Man hittar kanske inte tillbaka till vägen men man finner en stig intill...
Den fungerar den med, tro mig...
Tankarna är hos dig o du vet var jag finns.
Varmaste kramarna till er båda
Styrkekramar i mängder kommer här!!!
Mina tankar och varma hälsningar har du min vän. Kram kram
Den boken önskar jag att jag kunde skriva och ge till dig!
Ta en dag i taget och minns att det finns ett ljus i tunnelns slut, även om det kanske inte känns så idag... eller i morgon.
KRAAAM på er!
Elisabeth min vän, önskar dig allt gott förstår att det är jobbigt att hitta sig själv i vardagen i igen. Önskar det kunde finnas kompass och trollstav till sådant! Ta hand om dig och Carolina och sakta men säkert så kommer marken att bära igen. Det får ta den tid det tar/Kramar Tussegumman
En sån har jag också önskat mig så jag skriver själv om hur jag tacklar mormors sjukdom. Jag tror ändå att din blogg kan hjälpa många andra i samma situation även om den inte ger några svar. Visst är det svårt? Kram
Kära Elisabeth. Ja, det borde det finnas. Jag tror det finns någon bok som heter "Anhörigboken", som tar upp just det svåra att vara anhörig till någon som drabbats av demens. Sök på bibblan om det kan vara något för dig.
Men egentligen så uppfattar jag ditt inlägg som om du önskar att någon kunde leda dig rätt i den djungel av känslor som du har nu och hitta den orken du så väl behöver.
Som jag skrivit förut nån gång, så prata mycket med vårdpersonalen. Du har rätt till det. Dom är till för dig också. Häng på som en igel. Ju mer du vet om sjukdomsförloppet hos SE, ju mer kommer du att känna att du orkar "ta till dig".
Men kom också ihåg att,
de känslor som du känner är dina alldeles egna, eftersom du har levt ditt liv med SE. Det har ingen annan gjort.
Jag tror inte du skall ha för bråttom med att hitta den rätta vägen att gå framåt. Du kommer att hitta den, såsmåningom. Just nu ska du bara koncentrera dig på dagen idag. Låt damsugaren stå, om det ser stökigt ut hemma, låt det vara. Det är stöket inom dig som är värst. Och hur trist och hjärtlöst det än känns - så måste du igenom det svåra. Finns inga genvägar att gå.
Smärtan ligger som var på ett sår. Den måste ligga där och gro. Tills du kan lämna den. Först då kan du tänka på att gå vidare på något sätt. Det sättet finns inte än i tankevärlden.
Önskar dig en så fin dag idag som det går att få, i den situation du är i. Kram Nalle
Välkommen in till mig och se något jag verkligen jobbat hårt med. Kram kram
Smyger bara in för att lämna en kram.
Anhöriga måste åxå få hjälp! Minns när vi fick reda på att vår son hade hjärtfel, han blir 17 år i år och vi har det jättejobbigt ännu men då fick vi ingen hjälp alls att kunna handskas med oss själva.
Skickar en stor och varm kram till dej!!!
Visst vore det fint med en handbok hur man tacklar livets komplicerade gåtor...
Men å andra sidan, då skulle man inte tänka så mycket själv och knappt leva heller.
Krokig, ibland snårig och riktigt taggig är livets stig. Ibland spikrak som en motorväg, men oftast kurvig och smal...
Det finns inget facit, inga manus på hur man ska hantera livskriser och andra svåra situationer i livet...
Följ ditt hjärta, gör som du känner! Det tror jag är det bästa, framförallt för din egen sinnesro.
Allt gott och lycka till i din nya annorlunda vardag.
KRAM
Tittar in till dig, känner med dig och önskar att du ska hitta Boken du söker. Eller ledstången eller tryggheten. Jag känner med dig.
Det är svårt när kartan inte längre stämmer. Det tar tid att hitta nya stigar. Men fast man inte tror det så gör man det men det tar sin tid. Kram
Skicka en kommentar