... innan jag hinner ångra mig, och innan Carolina har klivit upp!
Jag gråter här ... hur hittar man ord för att säga hur ont det gör just nu....?
Kaffekoppen, ljuset.... men så gode gud ensamt helvetesensamt det här är.... vad hade vi gjort för att få det så här.... vad hade han gjort.... vi skulle ju va tillsammans.
Gud... varför då? Ser du mig? Ser du hur jag sitter här i soffan och gråter.... fattar du hur ont det gör? Han fick inte vara kvar hos mig... va fan då för?
Jag fattar inte... varför.... lilla gubbelubben min.... jag vill ha dig här nu.... och gömma mig hos dig... du ska säga.... "nog vet du det här ordnar sig, gumman".....
Sven-Erik Ingelsson..... kom hem... jag väntar ju på dig!!!!
........
... nu hör jag Carolina på toan... nu slut på gråt o skriv. Skrivet rätt uppochner i soffan en tom morgon...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Lilla lilla gumman... Så fruktansvärt orättvist.... Jag riktigt känner din smärta... Usch ja, vad ensamt det måste vara.. Fy fan för den sjukdomen.... Fan vad jag blir ledsen för dig =( Förlåt sväret, men jag blir förbaskad .... Massamycket kramar...
Kära Elisabeth. Så bra att du kan gråta.Släpp fram tårarna ! Tänk inte på att du skall försöka dölja dem inför din dotter. Jag tror att det är bra att du visar även Carolina hur ledsen du är. Jag tror att det kan vara bra att gråta tillsammans. (Men även att skratta tillsammans när den tiden är.)Du visar inte henne någon svaghet med tårarna, som att du inte skulle tro att en ljusare framtid kommer, genom att dölja dem. Hon har redan genomskådat dem.Och det blir svårare för dig, om du gråter i tysthet.
Lider med dig. Men jag tror att om det finns en Gud, så bär han dig i det svåra.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att dagen idag skall bli så bra den kan bli för Carolina och dig. Jag titta in här flera gånger om dagen. Tänker på dig hela tiden och skickar styrka och kärlek till er båda. Kram Nalle
Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, men jag känner med dig.
Kramar, vännen...
Åh jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vill bara gråta, ska läsa mig igenom hela din blogg snart men jag har skolarbete som väntar... Jag känner så väl igen det här, min mormor fick Alzheimers för ett par år sen och hon bor nu på ett demensboende, tyvärr fick mamma och farmor bli arga innan vi fick hjälp så ni verkar ha haft tur i oturen om man säger så, som blir så väl mottagna på geriatriken. Det är svårt nog att se sin mormor tyna bort, jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara om det var min förälder eller partner. Jag hoppas att ni hittar ett bra sätt att leva i den nya värld som kommer. Ha en bra dag, många kramar.
Hej!
Jag har inte skrivit till dej förr, men kände att nu måste jag!!!
Jag förstår dej så väl.....
Min syster fick plats på ett boende för 2 veckor sen!
Vi syskon till henne känner att vi sviker henne.......
Hon går bara runt därinne.........
Men idag ringde sköterskan därifrån och sa att det verkar som om hon börjar känna sej lite hemma där nu.......så du ska förstå att det var det bästa som kunde hända, att han får plats på nåt boende!!!
Men jag förstår dej så innerligt väl, det känns jättejobbigt att vara ensam......
Massor av kramar
Bara kramar om dig o säger som SE... Det kommer att ordna sig... men inte så som du hade tänkt... Med det kommer att ordna sig.
Styrkekramar
Självklart måste du gråta ut din sorg! Det låter som om du skäms för det, men du får!
Kram från mig som är medveten om att det gäller att njuta av varje vanlig vardag. Och som inte alltid heller förstår meningen med en del som händer.
ja du det är inte rättvist någonstans !..men som jag sa till dig...gråt gråt, allting har sin tid ..och jag tror att nu är det tid för dig att gråta gör det skäms inte för det..jag gråter också ska du veta.
Bb
*Kram*
Kära, kära Elisabeth!
När du landat i det här, så inser du nog att det är det bästa för hela familjen att SE får tas om hand av människor som är proffs på demens. De kan säkert ge honom en meningsfull tillvaro.
Nu måste du satsa på dig själv och Carolina. Ni måste kunna se framåt och skapa er ett liv utan SE.
För den SE som du gifte dig med, finns ju inte kvar längre, du har förlorat honom för länge sedan fast du kanske inte velat erkänna det ens för dig själv.
Jag önskar dig allt gott och sänder dig många varma kramar./Ingrid
Elisabeth min vän förstår att du går igenom alla kval nu. Det är viktigt att få gråta ut att få ur sig det som du burit under en sådan lång tid! Förstår att varje dag är en kamp men så småningom så blir det lättare att hantera det...Du är värd all lycka som finns nu du har verkligen blivit drabbad och Carolina också. Önskar er allt gott många styrkekramar från Tussegumman
Oj vad ont det gör hos dig nu..känner det ända hit, och önskar jag kunde göra något för att lindra, men vet att det är inte så just nu. Du får ta hand om dig..varma tankar och stora varma kramar..
Gråten är en gåva vi fått för att lindra smärtan.
Gråten är viktig.
Tårar som rinner och för ut svåra saker kan ge plats åt annat som är nytt och kan vara till hjälp.
Kramar i massor från Ingela i Bollebygd
Min goa vän Elisabeth, så ont det gör i mig...
Gråt, bara släpp ut det!!!!
Önskar att jag kunde vara hos dig och torkat dina tårar....
Allt gott till dig och Carolina.
Kram vännen min
Den sorg som du drabbats av är så stor, men du måste sörja och tårar är inte tecken på svaghet, det är tecken på styrka. När du visar Carro dina tårar tror jag hon känner själv att det är ok att gråta, och att gråta tillsammans och sörja tillsammans gör er starka tillsammans!
Jag tror SE kommer att få det jätte bra på sitt hem, och den SE som fanns förr han har ju redan gått, men en bit av honom finns ju kvar och den kan du alltid träffa när du orkar. Men naturligtvis är det jobbigt nu innan du landat i allt detta svåra, men göm inte dina tårar de är de som ger dig styrka i slutänden, och sörj tryck inte bort sorgen, den måste få komma ut!/CI
Skicka en kommentar