... så blir det nu.
Idag bestämdes det. Han blir kvar på geriatriken i avvaktan på plats på demensboende. Läkaren berättade att man hade sett "mycket mycket påtagliga försämringar" från proverna. Läkaren sa också att SE är så dålig nu att de starkt rekommenderar att han behöver passning dygnet runt.. och därför bör ha vård inom omsorgen.
Sen pratade demenssköterskan...
Sen pratade kuratorn...
Det var ett bra möte... de var alla så tillmötesgående, förstående och trevliga.... jag... ja jag kände mig som bödeln.... som tar ett liv från någon.
SE och jag gick och fikade.... han var lugn och glad. Brydde sig knappt när jag lämnade honom...
.........
Nu skriver jag så "punktat" känner jag... men jag kan inte göra annat.
Hela dagen... hela kvällen.... som bedövad... det är som om varken hjärnan eller hjärtat fungerar... kan man bli bedövad av sorg, undrade jag när jag tog kvällspinken med Pontus P?
Allting praktiskt fungerar dock... Carolina kom hem med den vackraste rosen till mig... handla mat... vi tittade på "Bridget Jones dagbok".... hon bakade apelsinkaka... så långt fungerar det...
Men allt går med bedövning... vi fattar inte än! Jag vill inte fatta...
Han kommer inte hem mer...
(Jag MÅSTE ha fått en spruta med bedövning.... bokstäverna känns knappt!!!!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Älskade vännen!
Det var det enda rätta att göra.
DU får inte skuldbelägga dig själv, du har ingen skuld i detta .. INGEN!!
Du är en mycket omtänksam och kärleksfull människa och det kännertecknar väl knappas bödlar..
Så en bödel är väl det minsta du är
Det är inte du som har sett till att SE är där han är... det är Livet.
Massor med Kämparkramar till dig älskade vän!
*Kramar om*
Jag tror att det är kroppens försvarssystem som har satt in. Plus att du troligen är helt utmattad av allt som varit och är. Mina tankar har du som alltid! Kramar...
Kära Elisabeth. Man kan bli bedövad av sorg, eller rättare sagt man blir bedövad av sorg. Det är inte alls ovanligt att man skuldbelägger sig själv. Men du Elisabeth, du har inte gjort något alls för att er situation i livet skulle bli såhär. Inget alls. Att du känner dig som bedövad är en försvarsmekanism. Det gör för ont att veta att SEs sjukdom nåt det stadium att han inte klarar sig själv .Sorgen över det gör för ONT och det bedövar.
Så bra iaf att han har bra läkare och sköterskor.
Elisabeth du behöver inte vara duktig och stark hela tiden. Du har en sorg över en mäniska som fortfarande finns i livet.En besvikelse över hur livet blev. Det är tufft och varje litet ord de säger om att SEs tillstånd försämrats skär som en kniv i dig. Du behöver tid att läka, att förstå, att komma vidare. Men allt detta tar tid. Just nu är det nu. Jag är med dig i tankarna och stöder dig. Skickar värme och kärlek. Kramar Nalle
Ja man kan bli förlamad av sorg... stum på ord, stum på känsel...
Håller bara om dig... länge, länge...
Älskade du. Du är en av de starkaste människor jag "mött", och en av dem mest kärleksfulla och omtänksamma. Du är ett ljust väsen.
Jag förstår att det måste vara helvetet på jorden som du går igenom, och jag förstår att du känner dig som en bödel men det du gör är en kärlekshandling. För SE, för Carolina. Att släppa taget är det svåraste vi människor kan göra.
Du får inte ta på dig någon skuld, det som hände SE är inte ditt fel, det är livet.
Du har varit så ofattbart stark, låt nu tårarna komma. Tillåt dig sörja den framtid du blev bestulen.
Många, många kramar till dig.
KRAAAAM!
Skuldbelägg inte dig själv, det är sjukdomen som är skulden och bödeln.
Kram, kram, kram!
Jag vet inte annat att säga, det finns inga ord som räcker till...
Skicka en kommentar