... och vi tog oss igenom. På något underligt magiskt sätt så tog vi oss igenom denna dag... hur? Jag har ingen aning... om någon skulle fråga mig vad jag har gjort idag, så vet jag inte!
Dagen har bara varit en väntan på att vara över... minut för minut. Äntligen är den slut.. den var bara plågsam...
Pratade med SE... och jag sa ingenting om hans födelsedag. Inte han heller...!
Han var så nöjd att han fått kaffe... för han hade ju nyss kommit... och det hade varit så väldigt halkigt när han körde dit! Sa han...
Så... vemodigt tomt det kändes att sitta och prata om väder och vind... hans födelsedag... inte gratulera... men samtidigt tacksam över att han inte kom ihåg den... jag är inte ens säker på att han hörde att det var jag! Det var lite tufft....
Carolina kom hem... hon var deppad över... ja, det blev en jobbig dag även för henne. Att inte fira sin pappa.... det var väl det som låg där i bakgrunden... nu fick hennes kompisar ta emot både ilska och gråt... och jag fick peppa när hon kom hem!
Nu ska jag sova.... viktigt möte imorgon! Bl a ska jag fråga var den där kontaktpersonen, som Carolina blev lovad, tog vägen!? Någon som skulle fungera som ett stöd, och en kompis... och som hon behöver så himla väl nu!
Sov gott...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Stå på dig på mötet, ni MÅSTE verkligen få hjälp både du och Carolina, och det NU på en gång.
Varma kramar - som alltid!
//Lena
Det är uruselt att C inte fått sin kontaktperson än och att du ska behöva lägga kraft på att se till att det blir av. Tänker på dig och de dina! Kramar...
Vill bara krama om.....
Önskar dig lycka till idag min vän
Kramkram
Vilket fint inlägg det förr var om att hjälpa från hjärtat. Och jag håller med om att Carolina behöver hjälp att hantera sin sorg nu, konstigt att hon inte har fått det än. Kram!
Elisabeth min kära vän! Hoppas det går bra på mötet och att Carolina får den kontaktperson som hon så väl behöver. Det är viktigt med att ha olika kanaler för att kunna bearbeta allt. Förstår att det är mycket för henne att bearbeta nu sin älskade pappa som hon inte firade igår. En dag som man hade önskat hade varit som vanligt att det bara var en ond dröm... Önskar dig allt gott min vän/Kramar Tussegumman
Det är värst första gången. När min mamma dog så tyckte jag att det var hemskt första födelsedagen, första sommaren, första julen osv. Andra gången hade jag förlikat mig lite med situationen, tredje gången lite mer...men som förr blir det aldrig igen..
Kramar, vännen...
Kära Elisabeth. Har Carolina inte fått hjälp än...men! Det var inte bra. Stå på dig och kräv det de har lovat. Inget som är lovat har något värde om det inte hålls.
Hoppas att dagen idag kan bli en någorlunda ljus dag för er. Många kramar Nalle
Ännu en dag har klarats av, ytterligare en milstolpe...
En födelsedag som inte var som vanligt. Inget är som vanligt för er och kommer inte heller att vara så..
Jag hoppas innerligt att du och Carolina får den hjälp ni så väl behöver, så fort det bara går! Helst nu, igår!
Kramar till er båda.
Tittar in en liten stund. Hoppas at Carolina kan få den utlovade hjälpen. Kram
Skicka en kommentar