... från många bäckar små. Bara en känsla just nu... att någonstans därborta finns kanske... jag skriver kanske, ett nytt sätt att leva.
Ett litet hopp vore nog det rätta ordet... idag.
När dagen är slut, och man känner att man tog sig igenom den... bara det känns som en liten trygghet som livet är just nu. Och när det då kommer en sådan dag som idag... ett möte som gav lite styrka... en gåva som betydde mycket... en liten känsla av ljus som bara fanns när jag vaknade... ja, då känner man, när kvällen kommer... att hoppet också finns där!
Imorgon... ja, det får vi se då!
..........
Idag var jag på ett viktigt möte... på många sätt! Jag har fått en konsulent (tror jag att hon är...) på kommunen, som ska hjälpa oss båda att ta oss vidare nu.... vi pratade mycket... hon lyssnade och kom med råd och stöd.... och hon kan konkret hjälpa oss med vissa saker framöver! Som t ex en kontaktperson för Carolina nu!
Hon gav mig också orden jag behövde höra nu.... "du kommer att fixa det här, Elisabeth! Du har ju fixat det så här långt.... ta ett myrsteg i taget... det får vara tungt och svårt nu... landa i det... så småningom kommer styrkan att möta världen igen... när du är redo..."!
När jag gick från mötet så kände jag för första gången på.... ja, jag vet inte, men på mycket länge, en känsla av hopp.... hopp om att jag trots allt kanske fixar det här!!!
Carolina var hemma idag... förkyld igen! Sen var det nog också lite så att hon inte riktigt ville gå till skolan... en ledsen-dag med gråt!
Jag hade köpt med mig sallad hem... och vi dukade lite fint och satt länge och pratade! Lite om framtiden... hennes drömmar... och om pappa, förstås!
Nu ska jag sova...
Ps1. 10 grader kallt.... inte kul att gå ut med en Pontus P idag!
Ps2. Lillebror kvar på sjukhuset... lunginflammation... något fel i magen... njurarna och levern vet vi inte än... vakt fortfarande... LVM-beslut finns nu... än så länge!
13 kommentarer:
Så glad jag blir när jag läser din blogg idag! Att du kan känna lite hopp igen känns underbart...och du vet ju att hoppet kommer att växa med tiden!
Skönt också att det kändes bra på mötet och att ni äntligen kan få lite hjälp.
Men fy vad kallt ni har det....här är det 5-6 plusgrader och våren är på väg.
Sköt om dig......
Varma kramar från Bodil
Vad glad och rörd jag blir när jag läser ditt inlägg.
En strimma hopp...
Du klarar det, visst gör du och nu får du hjälp, och Carolina också.
Skönt.
Sköt om dig!
Vad skönt att ett litet hopp har tänds!/Kram
mmer du att fixa det även om det ser hopplöst ut nu men med tiden.....
Så härligt att ni dukade fint, det är sådana små saker som lättar upp i vardagen, tänker man kanske inte på men så är det.
Varför skall man inte ha det fint runtomkring sig?
Goa rara vännen min, allt gott till er idag.
Kram
Kära Elisabeth! Det minsta lilla hopp kan göra så mycket... och jag tror på dig och Carolina. Det ordnar sig alltid, men tar kanske tid.
Många varma kramar!
Jag tror också att ni klarar det här men det är ändå viktigt att få sörja. Hoppas ni får en bra dag!
Jaa vad skriver man..Jag satt igår i flera timmar och läste din blogg..
Otroligt jobbiga situationer med din man och din lillebrors sjukdomar..
Som tur e verkar du ju vara stark..och konstigt nog så blir man starkare när det behövs..
Tänker på er och sänder en massa styrkekramar till er..
Kära Elisabeth. Klart du kommer fixa det ! Du gör det! Livet kommer inte att bli sig likt, så som det var. Men livet innehåller så många ljusglimtar, som även kommer att träffa dig. Såsmåningom. Kramar Nalle
Så jättebra att du äntligen får någon som kan hjälpa till med praktiska saker och som bryr sig - hoppas att du får mycket stöd även psykiskt.
Sen ska du se att en liten ljusglimt här och där kan växa ihop till lite mer sammanhängande ljusglimtar.
Jag läser hos dig ofta, kommenterar nästan aldrig, men efter att ha läst ikapp de senaste dagarna säger jag att det att du kan skriva så fint om så svåra saker är i sig också ett hopp och en ljusglimt på något sätt.
Så skönt Elisabeth att du har träffat en bra människa som du har förtroende för och som lyckats ge dig lite hopp inför ert nya liv.
Att ni har så kallt! Här är det så vårlikt nu med 5-7 gr varmt och massor av vårblommor. Men man vet aldrig, mars är en lurig månad och rätt vad det är kanske vi får snö och kyla igen. Det skulle inte förvåna mig.
Ha en riktig lugn och skön helg!
Många varma kramar från Ingrid
jag älskar dig, mamma.
Så u nderbart att du ser ett ljus i mörkret! Det finns ett liv även efteråt, tro mig.
Skönt att det ordnar sig med hjälp inte bara för dig men även för C.
Varmaste kramen till dig
Skicka en kommentar